Henrik Carlsson

Ett allmänt tips: Se till att utrustningen i era hemstudios/projektstudion är ordentligt jordad. Det låter som en så självklar grej som sägs så ofta men som man ändå sen ignorerar. Jag har själv till stor del ignorerat det men märkte nu under helgen varför det är jävligt vettigt att försöka fixa till.

Jag bor i en ganska typisk inte allt för nybyggd hyresrätt. Det innebär bland annat att alla vägguttag utom de i köket är ojordade. Jag använder ett av lägenhetens två sovrum som hemstudio. Där inne saknas alltså jordade uttag. Jag har funderat massor av gånger på att be värden fixa ett jordat uttag åt mig, men ständigt skjutit upp det. Det kommer ta tid och säkert bli dyrt och dessutom har jag inga problem med brum (trodde jag), så därför blir det inte av.

Samtliga mina elgitarrer har single coil-mikrofoner, ökända för att vara störningskänsliga och lagom brummiga. Jag har helt klart reagerat på att det är betydligt värre i lägenheten än någon annan stans men hela tiden trott att det helt enkelt inneburit att det varit mycket störningar som flugit runt. Inför helgens inspelning försökte jag mig dock på en chansning. Gitarrförstärkaren skulle placeras i vardagsrummet för inspelningen, vilket därmed placerade den något närmre köket än vad den brukar. Därför köpte jag en lång jordad förlängningssladd och kopplade med hjälp av den in gitarrförstärkaren till ett av de jordade uttagen i köket.

Resultat? Nästan brum och störningsfri single coil-gitarr.

Värt att tänka på.

Jodå, det blev liiiite inspelat idag också. Planerna på att spela in både mer sång och akustisk gitarr under dagen innan Linn kom hem gick fetbort eftersom någon av grannarna fick för sig att lyssna på vad jag antar var Rix FM på en ljudtrycksnivå som en meter framför högtalarna bör ha tangerat 110dB(leq). Det var helt sjukt hur starkt det var inne hos mig också. Men skitsamma, jag är inte den som är lättstörd. Det är bra med grannar som låter för då kan inte de heller klaga på mig när jag kopplar in gitarren.

Hursomhelst, under dagen fick alltså inspelningarna vila lite men nu under kvällen har jag precis sjungit några stämmor till Farväl och fixat och trixat med dem så att de ligger snyggt i resten av låten. Det är rätt troligt att alla inspelningar till den är klar nu och att den bara ska mixas klart.

Lite utrustningsromantik då. När jag spelar in sång så använder jag en AKG C414-XLS-mikrofon med tillhörande puffskydd och ett SE Electronix Reflexion Filter. Mikrofonen kopplas sedan in i mitt Presonus Firebox-ljudkort och in i Logic. Väl inne i Logic så använder jag oftast någon kompressor och eq från Focusrite Liquid Mix. Mestadels blir det en kompressor som emulerar LA2 eller 1176 och eq som emulerar den i ett SSL 9K-mixerbord.

Produktiviteten i hemstudion sjunker för varje dag. Idag känns det som att jag inte fått särskilt mycket gjort, men det som har blivit gjort har varit desto viktigare. Det första och viktigaste var att jag lyssnade igenom sångtagningarna från gårdagens session, klippte ut de bästa bitarna och satte samman ett fullständigt sångspår för Tårarna. Förutom det så spelade jag även in ett antal stämmor till just Tårarna.

Idag var sista dagen för den här gången som jag var gräsänkling hela dagen så i morgon blir det inte så mycket tid över för inspelning. Ska försöka hinna med några stämmor till på Tårarna och möjligen (men inte troligen) akustisk gitarr till Ingen framtid för oss. Mixande och trixande med låtarna kommer självklart fortsätta även fast det inte blir några heldagar som jag ägnar åt inspelning den närmsta tiden. Jag ska dock försöka att få något gjort ett par gånger i veckan och se till att rapportera här, som en sorts kombinerad morot och piska för mig själv.

Det här blir ett lite försenat blogginlägg om lördagens inspelningar. Gitarr och sång stod på agendan. I går var Telecastern utbytt mot Stratocastern och som distpedal hade jag valt Boss SD1, min gamla favorit. Målet var att spela in samma gitarrslingor som under dag 1 så att jag sedan kan använda Strata-inspelningen för den ena och Tele-inspelningen för den andra. Jag tycker absolut att jag nådde målet så jag hann dessutom spela in några ackordgitarrer som ska användas som rytmiskt element i låten.

Sången som skulle spelas in var till Tårarna. I stunden kändes den riktigt bra. Totalt gjorde jag fyra genomsjungningar av låten som jag sedan kan välja och vraka ur. Tyvärr tycker jag alltid att det är svårt att lite på sitt eget omdöme om just egna sångtagningar direkt efter att de spelats in. Därför måste jag ta en ny kritisk lyssning idag och se om jag är lika nöjd. Om inte så får jag helt enkelt sjunga igenom Tårarna ett par varv till.

Idag är det riktigt fint väder ute så just nu vill jag inte stänga in mig och spela in, så vi får se hur mycket jag hinner med. Hursomhelst så är förhoppningen att hinna med akustiska gitarrer till Ingen framtid för oss samt sång till Syster Dyster.

Se där, det blev en liten inspelning gjord idag! Nu är någon sort grund till gitarrerna på ”Ingen framtid för oss” klar. 2 stycken gitarrer som spelar mestadels single string-figurer. I nu läget är båda gitarrerna min Telecaster genom Electro Harmonix Nano Muff (jag har tidigare skrivit om den här), Line6 Echo Park och ZVex Nano Head. Troligen kommer jag byta ut den ena mot en Stratocaster genom någon annan distpedal för att få lite variation på klangen. Det får dock med största sannolikhet vänta tills i morgon för nu måste jag laga middag och efter det är det nog för sent för att spela in vrålande distgitarrer i en lägenhet.

Att köpa inspiration. Kan det göras?

Ja, det skulle jag vilja påstå. Självklart blir den bra låten en bra låt alldeles oavsett hur mycket eller hur bra prylar jag har att tillgå. Ibland är även en begränsad mängd prylar/teknik av godo eftersom det tvingar mig att tänka på ett annat sätt när jag försöker skriva låtar. Men ofta kan en ny pryl göra att det blir roligare att göra en viss sak vilket i sin tur leder till att inspirationen kommer lättare.

I förra veckan gjorde jag ett sådant inspirerande köp. Mer eller mindre spontant så köpte jag en ”Novation Nocturn”. Det är en liten kontrollyta med beröringskänsliga rattar. Tanken med den är att den ska användas för att styra olika plugins. För mig återfödde den ett gammalt begär efter en synth. En riktigt hårdvarusynth som jag kan skruva filter och liknande på. Just nu är jag mest sugen på en ”Waldorf Blofeld”. Hursomhelst, Nocturn gav mig möjligheten att få lite mer handson-känsla i Logic. Det fick mig att plocka upp ”Ingen framtid för oss” och synthifiera den lite. När kontrollytan anlände så var det bara att koppla in den och börja skruva små filtersvep på (de annars tråkiga) mjukvarusyntharna.

Nano Muffen som jag skrev om i förra blogginlägget gav också inspiration, då givetvis till några skönt distade gitarrslingor. Även dessa är tänkta till ”Ingen framtid för oss”. Just nu är den alltså en synthbasdunkande rocklåt med arenagitarrer. Att jag började älta den igen och fundera på instrumentslingor fick mig även att äntligen skriva lite text till den. Texten har varit halvfärdig ända sedan i somras då jag spelade in trummorna till den tillsammans med Jonas. Nu börjar texten alltså bli färdig. Några småfraser återstår, men det löser sig nog.

Under påsk kommer jag vara gräsänkling eftersom Linn ska till Arvika och hälsa på familjen. Det innebär att jag kommer försöka lägga mycket tid på att spela in hemma. Gitarrerna till ”Ingen framtid för oss”, sång till ”Tårarna” och kanske sång på ”Syster Dyster” samt en massa mixande och fixade ska jag försöka mig på. Jag kommer rapportera mina framsteg här i bloggen.

Under vistelsen i New York så passade jag på att springa runt lite i musikaffärer. Jag hade sen innan planerat ett besök på Guitar Center. Jag hade inte tänkt att köpa något särskilt, bara kolla runt lite i största allmänhet. Dock hittade jag en sak som jag ville ha; Electro Harmonix Little Big Muff. Den fanns i skyltningen på Guitar Center men när jag kom fram till kassan så visade det sig att det bara var skyltexet som fanns inne för närvarande och att de inte var intresserade av att sälja det. Däremot så rekommenderade försäljaren mig en annan butik; Matt Umanov Guitars.

Det visade sig vara en fantastiskt trevlig lite butik. Visserligen kom vi dit bara några minuter innan stängning så jag hann inte kolla runt där så länge men jag fick ändå en klar bild av att det var ett trevligt ställe. Litet men med otroligt mycket gitarrer och trevlig personal. Tyvärr hade de ingen Little Big Muff där heller. Däremot hade de en Nano Muff som jag provade lite grann och blev mycket nöjd med. Så det fick bli en sådan istället. Man kan aldrig ha för många distpedaler.

EDIT 2010-10-23: Eftersom nästan all SPAM som registreras på min sida är i form av kommentarer till det här inlägget så har jag nu avaktiverat kommentarsfunktionen (för just detta inlägg).

Nano Muff

För en tid sedan publicerade jag ett inlägg där jag presenterade en tidsplan för när jag skulle ”släppa” de låtar som jag spelade in i somras. Eftersom jag är och alltid har varit en tidsoptimist så gick självklart dessa planer käpprätt åt helvete. Farväl publicerades över två veckor för sent och nu i söndags skulle en ny låt, Syster Dyster var tanken, läggas ut. Det blev dock inget av med det och som det ser ut nu är är nästa ”release” inte något som kommer ske de närmaste dagarna heller.

Varför är det då så här? Den främsta förklaringen är helt enkelt lyxproblemet att jag jobbar alldeles för mycket. Jag har för mycket att göra på mitt jobb och trivs alldeles för bra med det så att jag jobbar ännu mer. När jag väl är hemma och ledig har jag ingen ork att ta itu med musik. Min rädsla är att det här blir mer eller mindre permanent, att jobbet dödar skaparlusten. I så fall är det inget bra jobb i längden. Förhoppningsvis vänder det inom kort.

Jag hoppas fortfarande få ut två låtar till innan årsskiftet, troligen ”Syster Dyster” och ”Tårarna”.

Farväl har gått hela resan från lovande idé till inspelning jag var nöjd med, vidare till missnöje och sen via ny mixning till mycket nöjd och nu slutligen total separationsångest. Den skrevs i början av 2007 och spelades in tillsammans med Muntergökarna under ett par väldigt sena nätter i studion. Samtidigt spelades även första versionen av Syster Dyster och en tidig Tårarna in. När inspelningarna var färdiga var det Farväl som kändes mest lovande. Jag blev rätt nöjd med mixen som jag och Eric gjorde på den strax efter och lade ut den på nätet.

I efterhand blev jag påmind om något som jag hört, men struntat i; den ena gitarren var kasst intonerad och lät stundtals riktigt illa jämfört med resten. (Tack för att du småtjatade om det Johan, det fick mig att ta itu med det så småningom.) Våren 08 tog jag mig i kragen och spelade in en ny version av den gitarren tillsammans med Eric. Dock kunde jag inte hitta mitt gamla mixprojekt så för att få ihop en ny version av låten med den nya gitarren var jag tvungen att mixa om allt, vilket inte blev av då.

I början av 09 blev det äntligen av att börja mixa om den. Det märktes direkt att den skulle bli mycket, mycket bättre än den gamla versionen, helt enkelt för att jag är mycket bättre som mixare/producent nu jämfört med då. Tyvärr blev det ändå en väldig lång process eftersom jag ville lägga på några akustiska gitarrer samt grämde mig en massa för om jag verkligen gav låten rätt sound. Det så illa så att jag fortfarande, nu när detta skrivs, sitter och funderar på om masteringen verkligen är perfekt. Hursomhelst så känner jag att den måste ut nu, så här är den. Mycket nöje!

Det finns inte så mycket att säga om vad Farväl handlar om. Det är ju rätt tydligt att det övergripande temat är kärlek. Se filmen ”Million Dollar Hotel” helt enkelt, den förklarar mer än vad jag kan göra på några korta rader här.

http://henrikcarlsson.se/music/farval.mp3

Idag har jag passat på att kontrollyssna den senaste versionen av Farväl i studion på jobbet. Jag har jämfört den senaste mixen med en version av densamma som även är mastrad. Måste säga att jag är väldigt nöjd. Mixen är i mitt tycke riktigt bra. Nivå- och frekvensbalansen mellan instrumenten känns jättebra. Enda problemet med den är att den är lite ”honkig”. Lite mycket mellanregister, lite för lite bas.

Därav alltså lite mastering. Jag har EQat bort lite mellanregister och knuffat på basen lite. Dessutom har jag förstärkt lite av den allra högsta diskanten för ett mer skimrande ljud. Dessutom har jag komprimerat/limiterat mastern en del. Stor dynamik är vackert, men man måste ta hänsyn till alla möjliga anläggningar och situationer som slutprodukten kan tänkas att lyssnas i. I en bil, på cykeln med iPod eller i köket samtidigt som man steker bacon är det direkt dumt med allt för stor dynamik. Antingen hörs inte verserna alls, eller så skruvar lyssnaren upp volymen så mycket att h*n blir döv i senare partier. Alltså komprimering/limitering.

Jag är alltså mycket nöjd med slutresultatet. Mixen känns väldigt bra och masteringen fixade sluttouchen perfekt. Allt är klart för att jag ska kunna hålla tidsplanen och lägga ut Farväl här på söndag. Dock tänker jag ändå skjuta upp ”släppet” till måndag. Detta för att jag ska till Göteborg och ha det lugnt och skönt i helgen och då vill jag inte alls bry mig om låten. Så någon gång under måndagen, efter att jag ältat den några gånger till, så kommer Farväl upp i Podcasten.